Litet monster · Stor lukt · Förtjänar kärlek
Ingen vill leka med det. Men någon borde.
Filip har ett monster. Det är litet. Ganska litet faktiskt. Man kan nästan tycka att det är sött — om man håller andan tillräckligt länge.
Problemet är lukten. Monstret är litet men luktar som ett stort. Ett mycket stort. Kanske flera stora. Vetenskapliga instrument har nätt sina gränser. Luktforskare har gått i pension.
Filip tror på monstret. Han tror på att barn borde få möta det. Lära sig älska det. Han tar med det till skolor. Till torg. Till lekplatser. Han håller upp det och säger: “Titta! Sätt inte.”
Barnen springer. Föräldrarna springer. En gång sprang en rektor. Filip står kvar ensam på skolgården med monstret i händerna. Det är väldigt, väldigt trist.
Han ger inte upp. Han har bokat in besök på ytterligare tre skolor och ett torg i höst. Kommunen har fått ett mail. De svarade inte. Filip skickade påminnelse.
Litet. Faktiskt ganska litet. Folk borde inte vara rädda. Men lukten kompenserar på ett sätt vetenskapen ännu inte förstår.
Mätt till XXL. Spridningsradien är klassificerad. Luktforskare vid tre europeiska universitet har gått i förtidspension.
14 skolor bessökta. 14 avvisningar. En rektor sprang. En lärare låste in sig. Tre elever grät. Filip säger att det går åt rätt håll.
Stortorget, lördagen. Filip håller upp monstret framför ett barn. Monstret säger HiiiYaaah. Torghandlarna evakuerar. Filip står kvar. Ensam. Med monstret.
Trots allt är monstret snällt. Det vill bara ha en vän. Filip förstår det. Filip är en bra människa. Monstret har tur.
Det är fult. Det luktar. Men djupt inne, bakom luktbarriären, finns något förtjänsfullt. Man behöver bara tåla lite mer än vanligt.
“MONSTRET ÄR LITET. LUKTEN ÄR STOR. FILIP ÄR LOJAL. DET ÄR ALLT MAN BEHÖVER VETA.”
— Samtliga som någonsin träffat Filip och hans monster
HIIIYAAAH · LITEN STORLEK · STOR LUKT · ÄNDEN FÖRTJÄNAR KÄRLEK
Vi tycker synd om Filip. Det gör vi uppriktigt.